Dykning, dykning och återigen dykning!
Kära läsare! Ni må vara få, men ack så hängivna, ni ska nu få er hunger av läsvilja mättad. Här kommer ett rykande färskt inlägg, som alltid, bara till er!
Senast vi uppdaterade hade vi precis checkat in på Ban's Diving Resort och även påbörjat vår 4 dagars långa utbildning för att få privilegiet att stolt kunna kalla oss för Open Water-dykare. För den som inte vet är Open Water det första utav flera steg som dykningen erbjuder. Open Water tillåter dig efter färdig utbildning att dyka på upp till 18 meter djupt vatten, and thats pretty much it.
Denna kurs bestod av två delar, teori och praktisk dykning.
Teorin var väll det närmaste skolbänken vi båda kommit sedan vi jublandes tog studenten i sommras. Visserligen var denna teori inte längre än 6 timmar totalt (slutprov inräknat) men det räckte gott och väl för att fylla våra trötta semesterhjärnor. Dykningen däremot tog en spännande start i den 1,2 meter djupa delen av hotellets pool och fortsatte sedan ut på hissnande 2,7 meter i samma pool.
Efter både pooldyk och pluggande tog kursen oss vidare mot nya utmaningar och allt eftersom dagarna gick dök vi allt djupare i havet där vi fick se en helt ny värld under ytan. En värld bestående av färgglada koraller, nyfikna papegojfiskar och skräckinjagande triggerfish (dom som fattar fattar). Hur som helst leddes denna kursen av vår dive master Hampus som tog väl hand om vår lilla grupp bestående av våra nyfunna vänner från Lund samt oss två.
Något vi också tidigare nämnde i bloggen var att vi var sugna på kursen Advanced Open Water som introducerades för oss flera gånger under våran OW-kurs. Med våran nyfunna passion för dykning var det inget svårt val, vi skulle bli Advanced Open Water-dykare. Punkt.
Advanced Open Water är då alltså fortsättningen på Open Water och ger dig tillstånd att få dyka på upp till 30 meters djup och gör dig betydligt mer självständig som dykare. Detta är mycket mer användbart än vad det kanske låter eftersom större delen av världens alla dykplatser oftast är djupare än 18 meter och därmed kräver ett AOW-certifikat för att få dyka där.
Av de 6 elever som kvällen innan firat att de nu var OW-dykare befanns enbart två av dessa i klassrummet nästa dag för att fortsätta till nästa nivå. Vi fick inte längre behålla vår dive master Hampus utan denne byttes ut mot Jonathan som kom att visa sig vara en fantastiskt bra ledare som vi fick flera fina dyk och även hade väldigt roligt med.
Det som skilde AOW kursen från föregående kurs var mycket, men framför allt teorin som nu var som bortblåst och kvar var massor av tid för fantastiska dyk. Vi djupdök, vi dök på vrak, vi dök på natten och vi dök på dagen. Vi dök nästan hela tiden tillsammans med Jonathan men under vårt sista, 41 minuter långa dyk, var vi helt själva och latjade oss fram genom Twin Peaks dykplats.
Under dessa två dagar som AOW-kursen var på hann vi se otroligt mycket och till våra stora glädje en havssköldpadda, sovande men ändå!
Trots att dykningen var underbar tog den på krafterna och efter 6 dagars dykning känner vi att slappa dagar på stranden verkligen lockar.
Vi hade nog kunnat göra listan lång över både saker vi fick se och även uppleva under dagarna med dyken men det får bli en annan gång. Istället ska vi försöka få upp lite bilder som vi tog under ett av dyken så småningom (vi har dom på en CD-skiva så det kan ta ett tag), men det kommer när det kommer.
Vi har även fyllt på vårt bildgalleri och dom av många efterfrågade bilderna på Rebecca finns nu där, kamerafobin sjunker gradvis för varje dag som går.
Nu ska vi gå våra knappa 20 meter ner till stranden från vårt nya boende på ön Koh Phangan där vi stortrivs. Vi tänker på er där hemma i kylan. Ibland.
28-grader-i-vattnet-hälsningar
Pontus & Rebecca
Senast vi uppdaterade hade vi precis checkat in på Ban's Diving Resort och även påbörjat vår 4 dagars långa utbildning för att få privilegiet att stolt kunna kalla oss för Open Water-dykare. För den som inte vet är Open Water det första utav flera steg som dykningen erbjuder. Open Water tillåter dig efter färdig utbildning att dyka på upp till 18 meter djupt vatten, and thats pretty much it.
Denna kurs bestod av två delar, teori och praktisk dykning.
Teorin var väll det närmaste skolbänken vi båda kommit sedan vi jublandes tog studenten i sommras. Visserligen var denna teori inte längre än 6 timmar totalt (slutprov inräknat) men det räckte gott och väl för att fylla våra trötta semesterhjärnor. Dykningen däremot tog en spännande start i den 1,2 meter djupa delen av hotellets pool och fortsatte sedan ut på hissnande 2,7 meter i samma pool.
Efter både pooldyk och pluggande tog kursen oss vidare mot nya utmaningar och allt eftersom dagarna gick dök vi allt djupare i havet där vi fick se en helt ny värld under ytan. En värld bestående av färgglada koraller, nyfikna papegojfiskar och skräckinjagande triggerfish (dom som fattar fattar). Hur som helst leddes denna kursen av vår dive master Hampus som tog väl hand om vår lilla grupp bestående av våra nyfunna vänner från Lund samt oss två.
Något vi också tidigare nämnde i bloggen var att vi var sugna på kursen Advanced Open Water som introducerades för oss flera gånger under våran OW-kurs. Med våran nyfunna passion för dykning var det inget svårt val, vi skulle bli Advanced Open Water-dykare. Punkt.
Advanced Open Water är då alltså fortsättningen på Open Water och ger dig tillstånd att få dyka på upp till 30 meters djup och gör dig betydligt mer självständig som dykare. Detta är mycket mer användbart än vad det kanske låter eftersom större delen av världens alla dykplatser oftast är djupare än 18 meter och därmed kräver ett AOW-certifikat för att få dyka där.
Av de 6 elever som kvällen innan firat att de nu var OW-dykare befanns enbart två av dessa i klassrummet nästa dag för att fortsätta till nästa nivå. Vi fick inte längre behålla vår dive master Hampus utan denne byttes ut mot Jonathan som kom att visa sig vara en fantastiskt bra ledare som vi fick flera fina dyk och även hade väldigt roligt med.
Det som skilde AOW kursen från föregående kurs var mycket, men framför allt teorin som nu var som bortblåst och kvar var massor av tid för fantastiska dyk. Vi djupdök, vi dök på vrak, vi dök på natten och vi dök på dagen. Vi dök nästan hela tiden tillsammans med Jonathan men under vårt sista, 41 minuter långa dyk, var vi helt själva och latjade oss fram genom Twin Peaks dykplats.
Under dessa två dagar som AOW-kursen var på hann vi se otroligt mycket och till våra stora glädje en havssköldpadda, sovande men ändå!
Trots att dykningen var underbar tog den på krafterna och efter 6 dagars dykning känner vi att slappa dagar på stranden verkligen lockar.
Vi hade nog kunnat göra listan lång över både saker vi fick se och även uppleva under dagarna med dyken men det får bli en annan gång. Istället ska vi försöka få upp lite bilder som vi tog under ett av dyken så småningom (vi har dom på en CD-skiva så det kan ta ett tag), men det kommer när det kommer.
Vi har även fyllt på vårt bildgalleri och dom av många efterfrågade bilderna på Rebecca finns nu där, kamerafobin sjunker gradvis för varje dag som går.
Nu ska vi gå våra knappa 20 meter ner till stranden från vårt nya boende på ön Koh Phangan där vi stortrivs. Vi tänker på er där hemma i kylan. Ibland.
28-grader-i-vattnet-hälsningar
Pontus & Rebecca
På andra sidan ön
Kära Sverige, med dina knappa plusgrader, snötäckta landskap och dina mörka dagar känner vi tyvärr ingen större avsaknad av dig. Vi har för stunden fallit handlöst för ett varmare land på en sydligare kontinent som erbjuder oss vita sandstränder, ett avslappnat klimat och sol i så stora portioner som vi bara orkar (och lite därtill). Men vi lovar att vi kommer tillbaka inom sinom tid. Närmare bestämt den 14 maj.
I skrivande stund sitter vi på en resturang, fortfarande på Koh Tao men har nu förflyttat oss till den andra, mer civiliserade, sidan av ön. Vi tänkte lite snabbt och enkelt sammanfatta och möjligen recensera vår vistelse på Seawiev resort där vi spenderade våra första 3 nätter på denna ö.
Seawiev resort var (som ni säkert sett på bilderna) ett boende som hade sitt största försäljningsargument i utsikten som boendet erbjöd. Med små bungalows utplacerade i en brant sluttning, alla med fantastisk utsikt, gav denna resort oss intrycket av att ha en otroligt hög mysfaktor. Detta stämde delvis. Det som tyvärr var betydligt högre än mysfaktorn var: myrfaktorn.
Det första vi möttes av när vi entrade bungalown var en spartanskt inredd toalett invaderad av myror. Sen det att vi satte foten i bungalown påbörjades ett oavbrutet krig mot dessa sexfotade varelser. Men med tanken av att våra framtida boenden förmodligen skulle hålla högre standard härdade vi oss igenom myrattackerna och njöt istället av vad där fanns att erbjuda. Bland annat:
En ständigt alkad servitör som med en andedräkt fylld av cigarettrök och mängder av alkohol gav oss briljanta mattips.
En övertrevlig hotellägare som gav oss båda homoerotiska vibbar.
En kvinna i receptionen som Pontus tyckte var lite "konstig" och som visade sig inte alls vara så mycket kvinna...
Och en hel del annat.
Nåväl, nu är det kvällning och vi har under dagen checkat in på Ban's Diving Resort där vi ska spendera 4 nätter och förhoppningsvis reslutera i ett PADI Open Water dykarcertifektat. Detta med hjälp av våra svenska instruktör Hampus samt fyra härliga killar studerandes vid Lunds universitet.
Tack vare en briljant felbokning som resulterat att vi inte har något bokat hotell den 27-29 januari har nu lett oss till att vi antagligen kommer förlänga vår vistelse här på Ban's och även gå kursen Advanced Open Water och allt vad detta innebär.
Mer om våra äventyr med tuber på ryggen kommer i slutet på månaden.
Ajdå, blev ganska långt inlägg ändå. Jaja!
Dykarhälsningar
Pontus och Rebecca
I skrivande stund sitter vi på en resturang, fortfarande på Koh Tao men har nu förflyttat oss till den andra, mer civiliserade, sidan av ön. Vi tänkte lite snabbt och enkelt sammanfatta och möjligen recensera vår vistelse på Seawiev resort där vi spenderade våra första 3 nätter på denna ö.
Seawiev resort var (som ni säkert sett på bilderna) ett boende som hade sitt största försäljningsargument i utsikten som boendet erbjöd. Med små bungalows utplacerade i en brant sluttning, alla med fantastisk utsikt, gav denna resort oss intrycket av att ha en otroligt hög mysfaktor. Detta stämde delvis. Det som tyvärr var betydligt högre än mysfaktorn var: myrfaktorn.
Det första vi möttes av när vi entrade bungalown var en spartanskt inredd toalett invaderad av myror. Sen det att vi satte foten i bungalown påbörjades ett oavbrutet krig mot dessa sexfotade varelser. Men med tanken av att våra framtida boenden förmodligen skulle hålla högre standard härdade vi oss igenom myrattackerna och njöt istället av vad där fanns att erbjuda. Bland annat:
En ständigt alkad servitör som med en andedräkt fylld av cigarettrök och mängder av alkohol gav oss briljanta mattips.
En övertrevlig hotellägare som gav oss båda homoerotiska vibbar.
En kvinna i receptionen som Pontus tyckte var lite "konstig" och som visade sig inte alls vara så mycket kvinna...
Och en hel del annat.
Nåväl, nu är det kvällning och vi har under dagen checkat in på Ban's Diving Resort där vi ska spendera 4 nätter och förhoppningsvis reslutera i ett PADI Open Water dykarcertifektat. Detta med hjälp av våra svenska instruktör Hampus samt fyra härliga killar studerandes vid Lunds universitet.
Tack vare en briljant felbokning som resulterat att vi inte har något bokat hotell den 27-29 januari har nu lett oss till att vi antagligen kommer förlänga vår vistelse här på Ban's och även gå kursen Advanced Open Water och allt vad detta innebär.
Mer om våra äventyr med tuber på ryggen kommer i slutet på månaden.
Ajdå, blev ganska långt inlägg ändå. Jaja!
Dykarhälsningar
Pontus och Rebecca
Bilder
Snabbt inlägg där vi bara vill informera er alla om att vi nu har lagt upp lite av dom bilder som hitills tagits under resan. För att komma åt bilderna trycker ni på texten "BILDER" till höger och blir direkt linkade till sidan vi använder för att ladda upp bilder. Tyvärr ligger nog inte bilderna i kronologisk ordning men dom finns där i alla fall.
Stay tuned for more!
Rebecca och Pontus
Stay tuned for more!
Rebecca och Pontus
Bangkok! Passengers please, Bangkok!
Då har det blivit dags att för första gången uppdatera bloggen på resande fot. Vi befinner oss just nu på ön Koh Tao och skall i detta inlägg försöka sammanfatta dom första dagarna på våran resa.
Som sagt började vår resa i onsdags på Landvetter flygplats där delar av båda våra familjer vinkade av oss. Utav sju familjemedlemmar närvarade bara tre vid denna ceremoni (ingen nämnd, ingen glömd...).
Nåväl, när klockan slog 14:15 och tanken var att vi skulle lyfta stod Turkish Airways Boening 737:a lika stilla som den hade gjort de senaste 45 minuterna.
Vi hade av någon anledning blivit försenad. Det rörde sig bara om ca 20 minuter men med tanke på den korta tid vid hade på oss att mellanlanda kändes varje minut dyrbar. Vi kom i alla fall iväg och landade på Istanbuls flygplats 19:30, vilket då innebar en försening på nästan en timme och tiden tills vårt plan till Bangkok gick var nu en kvart.
Att vi låg efter i tidsschemat var dock våran turkiske flygvärd väl medveten om. Denne flygvärd visade sig ha ett engelskt vokabulär som var starkt begränsat, åtminstone det vi passagerare fick bevittna. Så fort vi stigit av planet och tagit oss in på flygplatsen stod denne flygledare och gastade för full hals: "BANGKOK!" "PASSANGERS, BANGKOK!" "PLEASE, BANGKOK!" "BANGKOK!".
Vi och cirka 20 andra förvirrade passagerare ställde oss snällt i den lilla folkskaran flygledaren hittills hade samlat ihop. För att beskåda hur denne fortsatte ropa in folk som skulle till, just det, BANGKOK!
När vår gastande turk hade lyckats skrapa ihop berörda passagerare (inget kan ha missat vilka som var berörda) satte han full fart genom flygplatsen. Vi fick använda det långa benet för att hålla takt med vår flygledare, som inte helt omöjligt kan ha haft ett förflutet inom löpsporten så som han tuffade på genom flygplatsen..
Under sin språngmarsch fortsattes utropen om Bangkok, precis som om han var orolig att någon skulle hunnit glömma bort vart vi skulle trotts att det hade utropats minst ett femtiotal gånger. De flesta av passagerarna fann mannens entusiasm, om det nu är rätt beskrivning, väldigt underhållande och imiterade småskrattande våran vänliga flygledare. Dessa leenden suddades dock snabbt ut när vi nådde gaten för vårat flyg. Där stod det med stor röd text på bildskärmarna: "LAST CALL". Då gick det upp för oss alla att vi hade den ropande mannen att tacka för att vi faktiskt hann med planet, utan honom hade vi nog inte haft en chans att klara tidspressen.
Efter våran nio timmars långa flygning hade vi båda knappt fått två timmars sömn och eftersom klockan var 09:00 i Bangkok var ju sova inte ens att tänka på. Så när vi var incheckade och klara på vårt hotell begav vi oss till MBK (stort köpcentrum) för att få tiden att gå. Vi lyckades väl sådär. När vi tyckte att vi hade vandrat omkring i, enligt oss, timmar, visade klockan snällt att vi faktiskt bara hade fördrivit en kvart.
Frustrationen blandat med tröttheten resulterade i att vi knappt orkade stå på benen längre. När klockan till slut hade sniglat sig fram till 18-tiden åt vi en middag och slocknade direkt på hotellet.
Dagen därpå hade vi över 12 timmars sömn i bagaget och kände båda att Bangkok lockade betydligt mer denna dag. Efter en snabb frukost gav vi oss ut med en flodbåt som tog oss till sky train-stationen i Bangkok för att sedan med sky train ta oss till det omtalade köpcentrumet Terminal 21. Terminal 21 kan snabbt och enkelt beskrivas som ett köpcentrum på cirka 7 våningar där varje våning är nischad efter en storstad ute i världen (t.ex.. Rom, Paris osv.). Här gick det att spendera större delen av dagen utan problem. Efter detta och lite annat tog vi samma kollektivtrafik tillbaka till hotellet, för detta betalade vi ungefär 10 kr/person. Sug på den Västtrafik!
Och så slutligen idag. Där vi har spenderat hela dagen på att ta oss ut till vårat Koh Tao. Detta hade sin start klockan 04:30 imorse då alarmet ringde. Sedan väntade en bussresa på 7 timmar där chauffören gladeligen misshandlade bussens tuta genom att använda den cirka 300 gånger i timman. Resans sista etapp var via en båt som tog cirka 90 minuter.
Nu ska vi väll gå ut och försöka äta något för första gången idag och sen somnar vi nog ganska tidigt. Imorgon väntar första dagen på stranden!
Hoppas ni har överseende med det långa inlägget. Trevlig läsning.
Rebecca och Pontus
Utslagen Rebecca
London, Terminal 21
Bloggande Pontus, Koh Tao
Som sagt började vår resa i onsdags på Landvetter flygplats där delar av båda våra familjer vinkade av oss. Utav sju familjemedlemmar närvarade bara tre vid denna ceremoni (ingen nämnd, ingen glömd...).
Nåväl, när klockan slog 14:15 och tanken var att vi skulle lyfta stod Turkish Airways Boening 737:a lika stilla som den hade gjort de senaste 45 minuterna.
Vi hade av någon anledning blivit försenad. Det rörde sig bara om ca 20 minuter men med tanke på den korta tid vid hade på oss att mellanlanda kändes varje minut dyrbar. Vi kom i alla fall iväg och landade på Istanbuls flygplats 19:30, vilket då innebar en försening på nästan en timme och tiden tills vårt plan till Bangkok gick var nu en kvart.
Att vi låg efter i tidsschemat var dock våran turkiske flygvärd väl medveten om. Denne flygvärd visade sig ha ett engelskt vokabulär som var starkt begränsat, åtminstone det vi passagerare fick bevittna. Så fort vi stigit av planet och tagit oss in på flygplatsen stod denne flygledare och gastade för full hals: "BANGKOK!" "PASSANGERS, BANGKOK!" "PLEASE, BANGKOK!" "BANGKOK!".
Vi och cirka 20 andra förvirrade passagerare ställde oss snällt i den lilla folkskaran flygledaren hittills hade samlat ihop. För att beskåda hur denne fortsatte ropa in folk som skulle till, just det, BANGKOK!
När vår gastande turk hade lyckats skrapa ihop berörda passagerare (inget kan ha missat vilka som var berörda) satte han full fart genom flygplatsen. Vi fick använda det långa benet för att hålla takt med vår flygledare, som inte helt omöjligt kan ha haft ett förflutet inom löpsporten så som han tuffade på genom flygplatsen..
Under sin språngmarsch fortsattes utropen om Bangkok, precis som om han var orolig att någon skulle hunnit glömma bort vart vi skulle trotts att det hade utropats minst ett femtiotal gånger. De flesta av passagerarna fann mannens entusiasm, om det nu är rätt beskrivning, väldigt underhållande och imiterade småskrattande våran vänliga flygledare. Dessa leenden suddades dock snabbt ut när vi nådde gaten för vårat flyg. Där stod det med stor röd text på bildskärmarna: "LAST CALL". Då gick det upp för oss alla att vi hade den ropande mannen att tacka för att vi faktiskt hann med planet, utan honom hade vi nog inte haft en chans att klara tidspressen.
Efter våran nio timmars långa flygning hade vi båda knappt fått två timmars sömn och eftersom klockan var 09:00 i Bangkok var ju sova inte ens att tänka på. Så när vi var incheckade och klara på vårt hotell begav vi oss till MBK (stort köpcentrum) för att få tiden att gå. Vi lyckades väl sådär. När vi tyckte att vi hade vandrat omkring i, enligt oss, timmar, visade klockan snällt att vi faktiskt bara hade fördrivit en kvart.
Frustrationen blandat med tröttheten resulterade i att vi knappt orkade stå på benen längre. När klockan till slut hade sniglat sig fram till 18-tiden åt vi en middag och slocknade direkt på hotellet.
Dagen därpå hade vi över 12 timmars sömn i bagaget och kände båda att Bangkok lockade betydligt mer denna dag. Efter en snabb frukost gav vi oss ut med en flodbåt som tog oss till sky train-stationen i Bangkok för att sedan med sky train ta oss till det omtalade köpcentrumet Terminal 21. Terminal 21 kan snabbt och enkelt beskrivas som ett köpcentrum på cirka 7 våningar där varje våning är nischad efter en storstad ute i världen (t.ex.. Rom, Paris osv.). Här gick det att spendera större delen av dagen utan problem. Efter detta och lite annat tog vi samma kollektivtrafik tillbaka till hotellet, för detta betalade vi ungefär 10 kr/person. Sug på den Västtrafik!
Och så slutligen idag. Där vi har spenderat hela dagen på att ta oss ut till vårat Koh Tao. Detta hade sin start klockan 04:30 imorse då alarmet ringde. Sedan väntade en bussresa på 7 timmar där chauffören gladeligen misshandlade bussens tuta genom att använda den cirka 300 gånger i timman. Resans sista etapp var via en båt som tog cirka 90 minuter.
Nu ska vi väll gå ut och försöka äta något för första gången idag och sen somnar vi nog ganska tidigt. Imorgon väntar första dagen på stranden!
Hoppas ni har överseende med det långa inlägget. Trevlig läsning.
Rebecca och Pontus
Utslagen Rebecca
London, Terminal 21
Bloggande Pontus, Koh Tao
Dagen före
Ladies and tjänstemän, då var det dags att en dag innan avresa välkomna er alla till våran reseblogg!
Detta är bloggen där ni kommer kunna följa oss (Rebecca och Pontus) på våran resa genom Sydostasien och med allt vad detta innebär.
Som nämnt ovan tar vi alltså vårat första steg ut i den stora världen imorgon, närmare bestämt klockan 14:15 då planet förväntas ta luft under vingarna på Landvetter flygplats. Om allt går som det ska landar vi för vårt första och enda stopp i Istanbul klockan 18:30 (eventuella tidsskillnader inräknade som den intresserade själv får kolla upp). Därefter lyfter vårat nästa plan 19:45 för att frakta oss till vår slutdestination, Bangkok, där vi landar på morgonkvisten, närmare bestämt 09:00 på onsdag morgon (d.v.s runt 03:00 samma dag, svensk tid).
Med detta första, om än något korta, inlägg förklarar jag denna bloggen invigd och den kommer uppdateras med (förhoppningsvis) inte allt för stora mellanrum, allt beroende på tillgång av internet samt motivation. Feel free to like us on Facebook och kika gärna in våra bilder som ligger länkat till höger.
Stay tuned for more!
Resfebriga och förväntansfulla hälsningar
Rebecca & Pontus
Detta är bloggen där ni kommer kunna följa oss (Rebecca och Pontus) på våran resa genom Sydostasien och med allt vad detta innebär.
Som nämnt ovan tar vi alltså vårat första steg ut i den stora världen imorgon, närmare bestämt klockan 14:15 då planet förväntas ta luft under vingarna på Landvetter flygplats. Om allt går som det ska landar vi för vårt första och enda stopp i Istanbul klockan 18:30 (eventuella tidsskillnader inräknade som den intresserade själv får kolla upp). Därefter lyfter vårat nästa plan 19:45 för att frakta oss till vår slutdestination, Bangkok, där vi landar på morgonkvisten, närmare bestämt 09:00 på onsdag morgon (d.v.s runt 03:00 samma dag, svensk tid).
Med detta första, om än något korta, inlägg förklarar jag denna bloggen invigd och den kommer uppdateras med (förhoppningsvis) inte allt för stora mellanrum, allt beroende på tillgång av internet samt motivation. Feel free to like us on Facebook och kika gärna in våra bilder som ligger länkat till höger.
Stay tuned for more!
Resfebriga och förväntansfulla hälsningar
Rebecca & Pontus
