AroundTheWorld - Reseblogg

Vi får väll börja med att gratulera er alla till det underbara väder som verkar råda därhemma, för är det något man inte undgår om man går in på Facebook så är det vilket väder ni har eftersom alla verkar extraknäcka som hobbymetrologer och dela med sig av detta via Facebook. Om det glädjer er ytterligare kan vi dessutom meddela att det regnar här och har gjort så hela dagen. Däremot tror jag inte ni hade 35 grader i skuggan och 28 grader i vattnet med klarblå himmel igår? Tänkte väl inte det. Nåväl vi ska väll göra rätt för oss som vanligt genom att, som alltid, återge veckans händelser till er där hemma och hoppas att ni fortfarande finner glädje i detta.

Tro det eller ej men vi har faktiskt, till slut, lämnat Sihanoukville och där med lämnat Kambodja för denna resan. Detta gjorde vi i söndags och dagarna innan dess blev vi tyvärr tvungna att spendera mestadels på hotellrummet eftersom det regnade även då. Det har börjat regna allt för ofta nu för tiden. Så dessa sista regndagar i Sihanoukville spenderade vi alltså inne på rummet och fick inte mycket gjort, förutom en eftermiddag då vi agerade kläddesigners (förvandlade ett par t-shirtar till linnen med relativt lyckade resultat).

Så på söndagen blev det dags att ÅTERIGEN (dock för sista gången på denna resa) sätta sig på en buss, denna gången mot Koh Samet, Thailand. Som vanligt hade vi ingen aning om hur lång tid resan skulle ta utan gjorde som vi blev tillsagda och klev ombord på bussen klockan 07:30 på morgonen. När klockan slog 13:00 (ungefär) var vi framme vid den thailändska gränsen och efter några stämplar i passet byttes vårt fordon ifrån buss till minibuss.
Minibussens 10 säten togs upp av (förutom oss) följande resenärer: Vår chaufför som inte var helt olik Jackie Chan, 4 primadonnor från Ryssland som alla fyra till sinnet verkade vara knappt 5 år gamla, två sköna britter samt en man av okänd natonalitet vars sinnestillstånd bäst beskrivs av uttrycket "high as a kite" vilket på ren svenska betyder att mannen var hög. Hög som ett höghus.
Färden i minibussen fortgick utan större komplikationer tills dess att en av de ryska prinsessorna fick syn på en, ganska rejäl, kackerlacka som lyckats smita in i minibussen, antagligen när vi stannade för att handla frukt. Nu, kära läsare, blev det liv i luckan. Ryskan kastade i panik fram väskan som kackerlackan lyckats bestiga och hamnade nu bredvid den otroligt rödmosigt, höge mannen som ägnat större delen av resan att beundrande studera landskapet som rusat förbi utanför fönstret. Kackerlackan verkade inte trivas i den gräsrökande mannens sällskap och började springa tillbaka till minibussens bakre del och ryskorna skrek för full hals. Denna anekdoten fick dock ett snabbt slut när en av britterna tog saken i egna händer och mosade kackerlackan under sin flip-flop och minibussen rullade vidare mot Koh Samet.
Klockan 21:00 (UNGEFÄR) samma söndag kunde vi slutligen checka in på Banthai Sangthian som alltså är vårt boende för tillfället och förblir så fram till lördag.

Här på Koh Samet stortrivs vi även om vädret inte velat oss väl alla dagar. Vi bor i ett "litet område" vid en strand på öns östra kust och här har vi förutom vårt hotell 6-7 resturanger, två små affärer och en väldig mängd trevliga folk. Vi har Nih(?) den elvaåriga flickan med förvånansvärt bra engelska som är här med sin pappa på "holiday" vilket förmodligen innebär att pappan jobbar extra på en resturang för att tjäna lite extra pengar, ungefär som jet-ski-gubben i Sihanoukville.
Vi har Zorro (eller är det Sollo?) som är en alldeles för tjock och lat golden retriever och som har blivit vår egna lilla badkamrat.
Slutligen har vi Charlie (?), servitören, 28 år gammal som jobbar sju dagar i veckan för en dagslön á 300 baht (ca 75:-) som han ständigt spenderar på att gå på diskotek alternativt dricka öl med sina vänner. Denna Charlie stoltserar varje dag om hur mycket han lyckades förtära kvällen innan samt hur få timmars sömn han fick. Exempel: "Hey! Yesterday I drink FIVE Chang. Big ones! No baby Chang. And then i drink two small LEO. Then maybe two a clock my friend open whiskey and i drink 3 shots whiskey, then i sleep 2 hours and back to work!". Underbara Charlie.

Ja, det är väll vad vi gjort/vilka vi har stött på veckan som har gått.
Så vad händer nu "det sista" då? Jo, vi åker till Pattaya på lördag och hoppas på att få lite sol nu våra sista dagar här nere. Sen får vi se vad vi mer hittar på. Det får ni helt enkelt läsa om nästa vecka.


Ha det underbart.



Pontus & Rebecca