AroundTheWorld - Reseblogg

Kära läsare! Som plåster på såret vi rev upp med vårt förra inlägg som var ALLDELES för kort ger vi er nu ett inlägg några dagar tidigare än vanligt och är förhoppningsvis tillbaks på banan som reseskribenter igen. Då försöker vi alltså igen.

Efter vår extremt lugna vecka i Sihanoukville bestämde vi oss för att lämna staden ett par dagar och ge oss ut till ön Koh Rong.
Vi visste inte särskilt mycket om Koh Rong och efter lite googlande utan vidare resultat gick vi och bokade färjan ut samt tre nätter i en bungalow på ön. Vi köpte mer eller mindre grisen i säcken. Men innan vi fick se vår gris i säck skulle vi som sagt åka färja i drygt två timmar ut till ön.
Under denna båtfärd hamnade vi bredvid ett australienskt par, födda '65, med hårfärg limegrönt (mannen) respektive knallrosa (kvinnan), sjöstjärnor tatuerade på så väl axlar som hals och ett bagage bestående av en gigantisk badring. På golvet av samma båt låg vår reseledare och rökte stora mängder gräs.
Nåja, väl framme på Koh Rong kunde vi konstatera att vi precis hade gått iland på vårt hittills vackraste resmål. Koh Rong var ett ett paradis. Detta firade Pontus med att trampa på en glödlampa som något ljushuvud (ha ha...) hade slängt på stranden. På något mirakulöst sätt blev dennes fot inte totalt sönderskuren utan istället fastnade bara två små glasbitar ifrån den krossade lampan som Rebecca med kirurgisk precision plockade bort och det som hade kunde förstört hela vistelsen på ön blev inte mer än krossad glödlampa i sanden.

Nog för att ön var vacker men det var mer än man kunde säga om den bungalow vi skulle tillbringa våra tre nätter i. Bungalown bestod av ungefär 120 stackars brädbitar som hade tvingats ihop - mestadels med hjälp av spik men även med torkat kobajs - till ett litet skjul som var allt annat än välisolerat med ett halmtak som såg oroväckande lättantändligt ut. I denna spartanska bungalow fanns en säng. En säng och en stol. Det fanns elektricitet samt rinnande vatten under cirka fem av dygnets tjugofyra timmar. Visserligen bidrog detta till öns charmiga outvecklade aura men efter att vi dränkt oss i Sydostasiens starkaste myggmedel och ändå vaknade upp med ett trettiotal myggbett önskade vi att vi bodde i ett något mer isolerat hus.
Förutom myggor fanns det mycket andra djur som trivdes i vår bungalow, till exempel ödlor. Ödlorna drog fördel av vår öppna bungalow och bestämde sig för att bosätta sig i ena hörnet av den. Dom hade gärna fått bo där om det inte var för den största (säkert 40 cm lång) ödlan klockan sju på morgonen bestämde sig för att göra rätt för namnet "gecko-ödla" då den för full hals började kvida/skrika "GECKO!" tills det att vi båda vaknade. Ni kanske undrar varför vi inte gjorde oss av med dessa ödlor men efter att ha petat, lyst, kastat vatten (inte kissat), sprutat hårspray och försökt mota bort ödlorna med rök från levande ljus så gav vi helt enkelt upp. Dom vann.

Vi lyckades trots, ödlor, myggbett och cirka 5 timmars sömn per natt överleva Koh Rong som trots att det såg ut som på ett vykort var lite av en utmaning att leva på. Så idag begav vi oss tillbaks till Sihanoukville för att återigen leva oförskämt slappt. På båten tillbaka rökte reseledarna sedvanligt gräs varav en var VÄLDIGT lik Zach Galifianakis (Alan i The Hangover).
Nu bor vi på ett litet hemtrevligt hotell nära stranden men skall antagligen byta redan imorgon eftersom vi tror vi kan hitta bättre. Vi får se när nästa uppdatering kommer men nu har ni alla fall lite att gotta er i.

Trevlig läsning!


Pontus & Rebecca