AroundTheWorld - Reseblogg

Det har sagts förut men det tåls verkligen att sägas igen: tiden går FÖR snabbt! Nu är det snart bara fem veckor kvar på vår resa vilket innebär att vi har över elva veckor resande bakom oss. Men eftersom Sverige återigen verkar inta vinterläge ska vi göra alla en tjänst och inte klaga. Ni ska istället få en uppdatering om vad som skett den senaste veckan här i Sydostasien. Inlägget skrivs som vanligt i något av en handvändning så ni får, som alltid, ha överseende med sär skrivningar, felstvaningar och annan misshandel av det svenska språket. 'Nough said, let's do it.

Under veckan som har gått har vi hunnit med att byta boende tre gånger samt med olika transportmedel förflyttat oss mellan dessa boenden.
Den första förflyttningen var mellan vårt boende i Da Nang (där vi förövrigt fick se solen till slut) tillbaka till Ho Chi Minh-staden där vi för drygt två veckor sedan började vår resa i Vietnam. Denna förflyttning utfördes med hjälp av flygplan och tog inte mer än en timme. Smidigt.

I Ho Chi Minh-staden skulle vi bara stanna en natt för att morgonen efter sätta oss på bussen till Kambodja. Detta hindrade oss dock inte från att utnyttja den heldag vi hade att spendera i HCM-staden, så vi satte kurs mot stadens krigsmuseum som vi hade missat under vårt första besök i staden och tillbringade förmiddagen där. När vi sedan lämnade museet för att äta lunch fick vi återigen vietnamesernas förkärlek att utföra sina behov offentligt bekräftad. Mitt på trottoaren satt en man och uträttade "nummer två". En fribajsare om man så vill.
Efter ett väldigt dyrt besök i ett väldigt högt torn gick vi till sängs väldigt tidigt för att orka upp kommande morgon då det skulle åkas buss.
Vad vi inte visste när vi satte oss på bussen från Vietnam till Kambodja var att resan skulle ta nästan 15 timmar. Vad vi heller inte visste var att under dessa 15 timmar skulle det nästintill oavbrutet spelas kambodjansk karaokemusik med tillhörande video på bussens mini-tv. Nog för att ingen på bussen sjöng med i dom monotona melodierna karaoken bjöd på men den var nog så irriterande som den var.
Självklart hyste, precis som alla våra tidigare chaufförer, även denne chaufför en ofantlig kärlek till fordonets tuta vilket vi fick erfara då tutans gälla oljud (alltför ofta) var det enda som bröt karaokens enformiga rytmik.
Här både levs det och framför allt körs det efter mottot "tuta och kör", ORDAGRANT.

Hur som helst kom vi, om än trötta, helskinnade fram till Siem Reap, Kambodja, där vi har varit nu i två dagar. Staden ligger väldigt ungefärligt någonstans i dom centrala delarna av norra Kambodja och här flockas folk från hela världen av en anledning: The kingdom of Angkor.
Detta en gång enorma kungarike vars många och mäktiga tempel numera ligger i ruiner var för inte allt för länge sedan ett av de sju världsundren (att vi stod ut med karaokemusiken i 15 timmar har nog en god chans att bli det åttonde). Hit kommer alltså över två miljoner besökare varje år och igår utgjorde vi en miljondel av denna statistik.
Trots den långa bussresan dagen innan bestämde vi oss för att ta oss an ruinerna i Angkor-området. Med en fantastisk tuk tuk-chaufför som körde oss mellan alla maffiga tempel hann vi se väldigt mycket på de sju timmar vi spenderade i området. Det hela avslutades i templens tempel, Angkor Wat, som bjöd på en obeskrivlig känsla när man klev innanför dess murar.
Efter Angkor Wat kände vi oss proppfulla av upplevelser (trotts att allt vi egentligen gjort var att stirrat på mängder av sten i sju timmar) och våra ben protesterade bestämt efter all promenad som dagen hade krävt, så det blev raka vägen till hotellet för att få i sig en middag innan vi slocknade direkt.

Så idag har vi bara legat vid poolen med våra möra ben och kämpat för att få tillbaka den där riktigt bruna färgen vi hade någon gång i Bali, Det går ganska bra. Vi stannar här i Siem Reap tills på måndag då det väntar ännu en bussresa ner till Sihanoukville vid Kambodjas södra kust och vi ber till högre makter att all form av karaokemusik är strängt förbjuden på den bussen.

Nu ska vi i alla fall ge oss ut på stan för att hitta ett lämpligt ställe att äta vår påskmiddag på, även om maten inte lär likna något av det ni förmodligen äter i Sverige idag. Sedan blir det antagligen till att rensa hyllorna på någon stackars seven eleven butik i jakt på godis som får trösta vår avsaknad av påskägg.

Ha nu en trevlig påsk i snöiga Sverige och skänk en tanke till oss som har 30 grader i skuggan men inget (riktigt) påskgodis.


Glada påskhälsningar

Pontus & Rebecca