AroundTheWorld - Reseblogg

Då har det blivit dags att för första gången uppdatera bloggen på resande fot. Vi befinner oss just nu på ön Koh Tao och skall i detta inlägg försöka sammanfatta dom första dagarna på våran resa.

Som sagt började vår resa i onsdags på Landvetter flygplats där delar av båda våra familjer vinkade av oss. Utav sju familjemedlemmar närvarade bara tre vid denna ceremoni (ingen nämnd, ingen glömd...).
Nåväl, när klockan slog 14:15 och tanken var att vi skulle lyfta stod Turkish Airways Boening 737:a lika stilla som den hade gjort de senaste 45 minuterna.
Vi hade av någon anledning blivit försenad. Det rörde sig bara om ca 20 minuter men med tanke på den korta tid vid hade på oss att mellanlanda kändes varje minut dyrbar. Vi kom i alla fall iväg och landade på Istanbuls flygplats 19:30, vilket då innebar en försening på nästan en timme och tiden tills vårt plan till Bangkok gick var nu en kvart.
Att vi låg efter i tidsschemat var dock våran turkiske flygvärd väl medveten om. Denne flygvärd visade sig ha ett engelskt vokabulär som var starkt begränsat, åtminstone det vi passagerare fick bevittna. Så fort vi stigit av planet och tagit oss in på flygplatsen stod denne flygledare och gastade för full hals: "BANGKOK!" "PASSANGERS, BANGKOK!" "PLEASE, BANGKOK!" "BANGKOK!".
Vi och cirka 20 andra förvirrade passagerare ställde oss snällt i den lilla folkskaran flygledaren hittills hade samlat ihop. För att beskåda hur denne fortsatte ropa in folk som skulle till, just det, BANGKOK!
När vår gastande turk hade lyckats skrapa ihop berörda passagerare (inget kan ha missat vilka som var berörda) satte han full fart genom flygplatsen. Vi fick använda det långa benet för att hålla takt med vår flygledare, som inte helt omöjligt kan ha haft ett förflutet inom löpsporten så som han tuffade på genom flygplatsen..
Under sin språngmarsch fortsattes utropen om Bangkok, precis som om han var orolig att någon skulle hunnit glömma bort vart vi skulle trotts att det hade utropats minst ett femtiotal gånger. De flesta av passagerarna fann mannens entusiasm, om det nu är rätt beskrivning, väldigt underhållande och imiterade småskrattande våran vänliga flygledare. Dessa leenden suddades dock snabbt ut när vi nådde gaten för vårat flyg. Där stod det med stor röd text på bildskärmarna: "LAST CALL". Då gick det upp för oss alla att vi hade den ropande mannen att tacka för att vi faktiskt hann med planet, utan honom hade vi nog inte haft en chans att klara tidspressen.

Efter våran nio timmars långa flygning hade vi båda knappt fått två timmars sömn och eftersom klockan var 09:00 i Bangkok var ju sova inte ens att tänka på. Så när vi var incheckade och klara på vårt hotell begav vi oss till MBK (stort köpcentrum) för att få tiden att gå. Vi lyckades väl sådär. När vi tyckte att vi hade vandrat omkring i, enligt oss, timmar, visade klockan snällt att vi faktiskt bara hade fördrivit en kvart.
Frustrationen blandat med tröttheten resulterade i att vi knappt orkade stå på benen längre. När klockan till slut hade sniglat sig fram till 18-tiden åt vi en middag och slocknade direkt på hotellet.

Dagen därpå hade vi över 12 timmars sömn i bagaget och kände båda att Bangkok lockade betydligt mer denna dag. Efter en snabb frukost gav vi oss ut med en flodbåt som tog oss till sky train-stationen i Bangkok för att sedan med sky train ta oss till det omtalade köpcentrumet Terminal 21. Terminal 21 kan snabbt och enkelt beskrivas som ett köpcentrum på cirka 7 våningar där varje våning är nischad efter en storstad ute i världen (t.ex.. Rom, Paris osv.). Här gick det att spendera större delen av dagen utan problem. Efter detta och lite annat tog vi samma kollektivtrafik tillbaka till hotellet, för detta betalade vi ungefär 10 kr/person. Sug på den Västtrafik!

Och så slutligen idag. Där vi har spenderat hela dagen på att ta oss ut till vårat Koh Tao. Detta hade sin start klockan 04:30 imorse då alarmet ringde. Sedan väntade en bussresa på 7 timmar där chauffören gladeligen misshandlade bussens tuta genom att använda den cirka 300 gånger i timman. Resans sista etapp var via en båt som tog cirka 90 minuter.

Nu ska vi väll gå ut och försöka äta något för första gången idag och sen somnar vi nog ganska tidigt. Imorgon väntar första dagen på stranden!
Hoppas ni har överseende med det långa inlägget. Trevlig läsning.

Rebecca och Pontus


Utslagen Rebecca


London, Terminal 21


Bloggande Pontus, Koh Tao